Kyrkobyggnaden
Suntaks gamla kyrka är en av Sveriges bäst bevarade romanska kyrkor och har en exteriör, som är typisk för medeltida kyrkor – ett rektangulärt långhus och ett smalare längre kor mot öster, samt vid korgaveln en rundad absid. Byggnaden uppfördes i mitten av 1100-talet av putsad sandsten och kalksten i relativt jämna och tjocka skift. Byggmaterialet är finhugget i stort format och vilar på en dubbel skråkantad sockel.
Den breda och korta planbildningen tyder på sydlig påverkan, medan den trånga triumfbågen och det kraftiga takfallet talar för engelsk influens. På långhusets södra sida är portalen med två språng av sandsten och odekorerat tympanonfält. På nordmurens yttersida finns spår efter en numera igenmurad portal. Triumfbågen är efter engelsk förebild mycket trång. Den är smalast i nedre del, cirka 1,5 meter, och som bredast 2,3 meter. Takstolen är av en inhemsk, kryssad typ. I det inre har den ursprungligen varit öppen, vilket visas av dem ovan taket medeltida väggmålningarna. De äldsta väggmålningarna kan dateras till 1400-talets slut.
Sakristian på korets nordsida tillkom troligen på 1600-talet och vapenhuset på 1700-talet framför sydportalen. Under 1700-talet tog man upp större fönster i kyrkan.
Under 1800-talets slut planerades en utbyggnad av kyrkan. Planerna skrinlades och man byggde istället en ny kyrka, Suntaks kyrka, som invigdes 1902. Den gamla kyrkan ingick i byggmästarens entreprenad såsom lön, men räddades. Därefter har den genomgått flera mindre restaureringar.

Restaurering både in- och utvändigt av kyrkan
År 1948 tog Vitterhetsakademin, senare Riksantikvarieämbetet och Statens fastighetsverk, över Suntaks gamla kyrka. Kyrkan restaurerades på nytt. En grundförstärkning gjordes och de medeltida målningarna togs fram. Vissa av 1700-talsmålningarna målades över eller togs bort, medan andra lämnades kvar.
På 1960-talet renoverades kyrkan utvändigt. Förutom att skador i västgaveln åtgärdades, byttes takteglet ut mot träspån. En omputsning av kyrkan har flera gånger diskuterats. Man har istället valt att bevara kyrkan som den är – med spår från de nästan åtta sekler under vilka den har använts.

Inventarier
Dopfunten är daterad till 1200-tal och unik i sin form i Sverige. Ursprungligen var den i två delar av sandsten. Foten har ersatts med en nytillverkad variant med kolonetter. Dopfunten är från 1200-talet, altartavlan från 1600-talet och predikstolen från 1700-talet. De är flyttade till Suntaks nya kyrka.
Kyrkans märkligaste föremål är en kopia av ett träsäte med utskuret varghuvud. Den är försedd med en inskrift i runor på ryggens överstycke. Denna ovanliga stol dateras till 1150 - 1250. Den torde haft sin plats i kyrkans kor, men originalet förvaras numera i Västergötlands museum i Skara.
En liljesten från 1200-talet ligger vid kyrkans ingång. Graven efter ryttmästare Erik Hård af Segerstad och fyra andra i hans familj finns under kyrkans golv. Plafonden är ett arbete utfört av klockaren i Acklinga, Anders Wetterlind, 1769. Suntakstolen, tillverkad 1150-1250. På ryggstödets överstycke är det ristat med runor" Ave Maria Gratia" ( Hell dig du högt benådade Maria).
Tidigare fanns en klockstapel på kyrkogården. Dock revs denna 1918 och kyrkklockorna fördes över till den nya kyrkan. Lillklockan härrör från 1200-talet och storklockan är gjuten år 1756.

Källa: Wikipedia

Den lilla ödekyrkan i Suntak har anor från 1100-talet och användes som sockenkyrka ända fram till 1902. Kyrkan representerar en typ av kyrkor som en gång var mycket vanliga i Västergötland – den romanska stenkyrkan. Suntaks kyrka är byggd i början av 1100-talet och ersatte då troligen en träkyrka från 1000-talet. Kyrkan uppfördes enligt den romanska kyrkoplanen. Koret, med sitt spetsbågade fönster i gotisk stil, är förmodligen från 1200-talet.
På 1400-talet målades korets väggar och valv, sannolikt av samme målare. Mäster Amund låg även bakom målningarna i numera nedbrunna Södra Råda kyrka på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Bänkar och läktare tillkom under 1700-talet, samt en predikstol och nytt innertak. Ett vapenhus av trä ersatte ett tidigare vapenhus, vars ålder man inte känner till. Kyrkan vitlimmades invändigt 1767, men bara ett par år senare gjordes nya målningar av Anders Wetterlind, en konstnär från trakten.

Ny kyrka byggs nära den gamla
I slutet av 1800-talet hade den gamla kyrkan blivit för trång och omodern. Man började därför diskutera om det inte var dags att bygga ut den. Kullen kyrkan står på var dock för liten för att det skulle få plats en utbyggnad. Istället beslutades att det skulle byggas en ny kyrka – Suntaks nya kyrka. Den står några hundra meter från den gamla och invigdes 1902. Det var nära att den gamla kyrkan revs, men lämnades till slut orörd.
1918 genomfördes en större reparation av den gamla kyrkan. Bland annat sattes en ny predikstol in. Kyrkan nyinvigdes och kom därefter att användas för sommargudstjänster. Den sista begravningen på kyrkogården gjordes 1928.
Restaurering av gamla kyrkan både in- och utvändigt
1948 tog Vitterhetsakademin, senare Riksantikvarieämbetet, över Suntaks gamla kyrka. Kyrkan restaurerades på nytt. En grundförstärkning gjordes och de medeltida målningarna togs fram. Vissa av 1700-talsmålningarna målades över eller togs bort, medan andra lämnades kvar.
På 1960-talet renoverades kyrkan utvändigt. Förutom att skador i västgaveln åtgärdades, byttes takteglet ut mot träspån. En omputsning av kyrkan har flera gånger diskuterats. Men har man valt att istället bevara kyrkan som den är, med spår från de nästan åtta sekler under vilka den har använts.

Källa: Länsstyrelsen

Ett par hundra meter norr om den nya församlingskyrkan ligger Suntaks gamla kyrka, som dateras till slutet av 1100-talet. Kyrkan är byggd av putsad sandsten. Den har inget torn och består av långhus och ett absidavslutat korparti. Mot norr tillbyggdes på 1600-talet, ihop med korpartiet, sakristian.
Kyrkans portal, på den södra långhusväggen, är ett vackert exempel på den romanska stilens arkitektur som existerade vid tiden för kyrkans uppförande. Mot norr, mitt för sydportalen, fanns tidigare en portal, som senare murades igen. På dess plats finns istället nu ett fönster. I kyrkans inre skiljs långhuset och korpartiet åt av en majestätisk triumfbåge.
I slutet av 1800-talet planerade man en utbyggnad av kyrkan, men detta skrinlades varför man istället byggde den nya kyrkan, som kunde invigas år 1902. Vid olika tillfällen under 1900-talet har den gamla kyrkan renoverats. 1947 togs de medeltida väggmålningarna fram av konservator Olle Hellström, Skara. De är från slutet av 1400-talet och återger bland annat bilder ur Jesu liv.
Kyrkans innertak var ursprungligen öppet ända upp till takstolen, men täcktes i senare tid, troligen under 1600-talet, av ett plant trätak. Trätaket har två plafondmålningar, som målats av Anders Wetterlind år 1769. De föreställer Syndafallet och Yttersta domen.
I kyrkan finns två läktare. Den västra läktaren är äldst och har tillkommit på 1600-talet. På dess läktarbröst finns målningar av profeter och evangelister. Bänkinredningen är från 1700-talets första hälft.
I koret förvaras en kopia av den märkliga korstol som tillhör kyrkan. På dess ena gavel finns ett snidat ulvhuvud och på korstolens rygg finns en runinskrift med lydelsen: ”Ave Maria Gratia.”
Korstolens original förvaras i Västergötalands museum och daterad till 1100-talet. Kopian är tillverkad av träskulptör Ulf Selén. Bland inventarierna märks vidare dopfunten från mitten av 1200-talet.
På kyrkans norra långhusvägg hänger ett huvudbanér och flera vapen över ätten Hård af Segerstad vars gravkammare finns under kyrkans golv.
Kyrkklockorna hängde i en klockstapel ute på kyrkogården. Denna revs 1918 och klockorna överfördes till den nya kyrkan.

Källa: Svenska Kyrkan